honmedockorna.blogg.se

Sista dock-överlämningen jag gjorde innan sommaren 2012 var den första maj

Efter det väntade en hel sommar fylld med skapande av dockor

och mysiga människor som ville skänka dockor

 

Här är några bilder från den överlämningen

 

Rut skapades bland de första dockorna som jag gjorde

 

Med sin söta blommiga klänning och gröna sköna färg
tyckte jag att hon absolut skulle få bli en liten maskot

till hela ideen med dockorna.

 

Rut har blivit väldigt populär bland alla som kommer

och tittar på och skänker dockor.

Detta mycker eftersom hon är den enda av dockorna

som inte är i en plastpåse

och därför är den docka som man kan känna på

och se hur mysiga de är :)

 

 

 

 

Alla dockor som jag gör är olika

och underbara på sitt sätt

men Rut kommer alltid att vara Rut

och hon kommer få följa med mig i detta

även efter att jag slutat tillverka dessa dockor :)

 

 

 

 

Så tänkte jag nu visa några "Bakom kulisserna"-bilder för omväxlings skull :)

 

 

Hon var på biblioteket och skulle låna böcker

När en främmande bibliotikarie frågade mamma

om inte hon var

"Mamma till hon med dockorna som brukar stå på Västra Kajen"

 

Mamma svarade så klart ja,

och kvinnan fortsatte med att berätta

hur mycket hon tyckte om tanken med dockorna

och att det var så fint att kunna få delta i att få skänka dockorna.

 

 

Jag blev så glad när mamma berättade detta

Fantastiskt kul att få höra att dockorna uppskattas

även under vinterhalvåret :)

 

 

Bilden nedan kommer från den enda julmarknaden som jag stått på med dockorna.

Den marknaden var i byagården i Blåsmark under december månad 2011.

Det var väldigt mysigt att stå där!

Vilken julkänsla det var :)

 

1. Namn? Julia Granberg

 

2. Var kommer du ifrån? Har rötterna i Piteå, men bor just nu i Luleå, mycket eftersom jag studerar till förskollärare på LTU.

 

3. Hur gammal är du? Jag är född 1987, den 13 november. Vilket innebär att jag snart är 25 år :)

 

 

6. Vad är ditt mål med dessa dockor? Hm.. Oj.. Mitt närmsta mål just nu är att jag ska hålla på att göra dessa så länge det finns ett behov för dem, och jag tycker att det är roligt. Jag har ett litet mål, som egentligen inte är ett regelrätt mål, men det är att jag ska få höra ett barn nästa sommar som går förbi mitt bord och säger "Åh, titta! Jag fick en sån docka när jag låg på sjukhuset!"

7. På vilka sätt har dina dockor blivit uppmärksammade? Förrutom att jag får väldigt fina kommentarer när jag står på marknaderna, så har jag medverkat i ett nyhetsreportage på 24Norrbotten. Tyvärr låg det inslaget bara uppe några timmar.

Om du har fler frågor som du undrar på,

skriv dem gärna i en kommentar

så svarar jag mer än gärna! :)

Efter varje sommar vill jag skicka ut ett särskillt tack till alla som varit med och på något sätt påverkat detta.

Dessa Tummen blir publicerade i Piteå-tidningen.

 

 

Jag tycker att det är alldeles på sin plats att så tidigt in i denna blogg

tillängna ett inlägg till alla de människor som skänkt dockor med mig.

Underbart tack till er!

 

 

 

Mamma, som har lagt ner så mycket tid för att hjälpa mig att få ordning med allt när jag inte själv lagt upp min planering på ett så bra sätt alltid.

 

Syster och pappa, som dels hjälpt mig med görande av dockor, men också haft överseende med att det varit ett stök och bök hemma dagarna innan en marknad.

 

Mina mostrar, som på på sina sätt hjälpt till. Både med väldigt mycket behövande stöd och uppmuntrande, men också producerande.

 

Farmor, ger jag ett tack till för hennes uppmuntrande och hjälp med att färdigställa dockorna.

 

Släkt och vänner, med allt sitt stöd och uppmuntrande ord som fått mig att känna att det här är en bra sak :)

 

Unika och Västra Kajen för deras marknader och fina jester!

 

Alla på Sunderbyn som alltid är så positiva!

Lite närmare om CVS. Tecken är skriven av mig och ur mina erfarenheter.

 

CVS (Cyclic vomiting syndrome) är ett tillstånd man hamnar i, och detta är en sympton som drabbar yngre barn först och främst. Läs mer här. Jag har genom åren varit i kontakt med några personer, främst deras föräldrar, där jag fått berätta om mina syntom och läst om deras. 

Den enklaste förklaringen jag har fått är att om jag inte av olika anledningar får i mig mat (som vid semester, magsjuka, stress..) bildas det ketoner (svältkroppar) och när för många har bildats blir min kropp "allergisk" mot dem och gör allt för att bli av med dem, genom att kräkas upp allt. Vi räknade en gång när jag var in och upptäckte att det var kring 100 gånger på en vecka. Det finns andra förklaringar som är mer riktiga än det som jag haft som förklaring alla dessa år, men detta är förklaringen jag använt mig av då den är lätt att först.

När jag var 5 år åkte jag in på sjukhuset första gången. Då hade varken familjen eller läkarna en aning om vad som hände med mig. Jag kräktes var 20 minut och mellan gångerna sov jag utmattat. Det tog oss ett antal sjukhusbesök med samma tillstånd innan vi kom i kontakt med en läkare som hade en aning om vad jag hade. Under de första besöken fick vi dessutom ligga isolerade eftersom läkarna inte visste vad som var orsaken till mitt tillstånd. När vi senare träffade en läkare som genom lite undersökande kunde få reda på vad jag hade, blev konstanterandet att jag hade CVS. 

Jag är nu 24 år och genom åren har det blivit fler och fler år mellan gångerna. Nu senast jag var in var förra veckan, men innan dess var det tre år sedan. Cykeln är fortfarande samma som tidigare när jag åkt in, men jag börjar märka att kroppen min börjar komma upp i åldern då jag inte återhämtar mig lika snabbt som jag gjorde när jag var mindre hehe. Trots allt så känner jag ändå att jag mår bra nu och hoppas bara på att det är många år kvar till nästa gång jag behöver in.

En vecka för mig på sjukhuset kan se ut som följer: (och detta har varit samma ända sen jag var liten)
Om jag, av vilken orsak det nu är av, börjar må illa och spy hemma, märker jag snabbt om det är bara en vanlig magsjuka eller om jag måste in genom att jag blir mer och mer matt i kroppen och att allt jag stoppar i mig kommer upp lika fort igen. När vi åkt till sjukhuset är det dropp och en säng som gäller på en gång. Så...

Dag 1. Kommer till sjukhuset, krä. kan komma med 20 minuters mellanrum (cirka), och mellan varje gång somnar jag utmattad. Genom droppet får jag en näringsblandning på dagarna, varvat med antingen en påse med saltvätska och andra nyttigheter, eller en med sockerlösning. (Båda vätskorna har andra, mer sjukhusliga namn, men tyvärr har dessa totalt försvunnit)

Dag 2. Samma sak som tidigare dag. Sover, krä. och sover lite till.

Dag 3. Också samma, trots kanske lite mer stucken då jag av förståerliga själ inte kan dricka eller äta har fått blodådror som dragit ihop sig och gjort mig väldigt svårstucken. Vilken inte direkt blir bättre ju längre in på veckan vi kommer.

Dag 4. Krä. kommer lite längre mellan gångerna, jag kan börja vara vaken lite mer. Men är fortfarande väldigt utmattad i kroppen.

Dag 5. Sugen efter att testa mat börjar komma. Jag börjar vid den här tiden bli så pass vaken i tanken att jag förstår att jag är less på att vara sängliggande och tänker att det är värt att försöka iallafall. Detta oftast utan lyckade försök dock, vilket leder till fler krä. och mer sömn.

Dag 6. Detta är en bra dag. Det här är oftast dagen då jag orkar (med lite assistans) att duscha. Krä. är betydligt mer sällan och på kvällen brukar jag kunna börja dricka drycker och få behålla dem längre och längre. Jag är dessutom väldigt rastlös den här dagen då jag vissa stunder orkar vara upp från sängen och gå runt. Eftersom krä. har avtagit som mest, är min kropp inte lika mycket i behov av att sova. Allt som allt krä. jag 100-200 gånger under dessa första 6 dagar.

Dag 7. Den här dagen gillar vi! Det här är dagen då sköterskorna får se mig som den tjej jag är innan jag åker in :). Krä. har avtagit helt, jag kan äta fast föda och jag sitter på nålar mest hela tiden och vill åka hem. 


Min doktor sa nu senast att den här sjukdomen är olika för varje person som har det. Det finns lika många olika cyklar (alltså, hur deras tillstånd ser ut vid varje tillfälle) som det finns personer som hamnar i detta tillstånd. Men så här ser min vecka ut iallafall.

Har du frågor om detta, eller har ett barn som också har dessa symtom,

hör av dig på 070-3143809 eller skicka ett mail till mig på, [email protected]

När jag för snart två år sedan, våren 2011, fick förfrågan av min fina vän Jenny

att stå på en marknad kallad "Kultur på Kajen" på Västra Kajen i Piteå,

ville jag göra något speciellt att visa på mitt bord.

 

Och eftersom jag själv har mycket erfarenhet av att ligga på sjukhus när jag var yngre

fastnade jag för ideen att skänka lite leenden till barnen på barnavdelningen i Sunderby sjukhus.

 

Från det växte tanken med fingerdockorna fram.

 

Men istället för att det skulle se ut så här:
* Jag gör dockorna - jag åker dit med dockorna i mitt namn *

 

Fick det istället bli:

Detta blev en dunderhit att när jag första gången åkte till marknaden med 25 dockor,

Folk tyckte alltså så mycket om dock-ideen, att de sista 25 dockorna som blev skänkta den dagen

bara var lappar, utan tillhörande docka, som fick underskrifter.

När jag kom hem sen fick även dessa lappar färdiga dockor, så klart.

:)

 

 

Efter den första marknadsdagen har jag stått sammanlagt 9 gånger på marknader

och många dockor har blivit skänkta.